En Politisk Kompromiss

Att vissa, så kallade, ledare, eller gruperingar, bryter mot internationella regler, mänskliga rättigheter och vanligt sunt förnuft och begår brott mot de människor som bor inom dess stats gränser, är tyvärr inget nytt historiskt fenomen. Onekligen fick dessa brott mot mänskliga rättigheter ett kraftigt uppsving under 1900-talet. Nazismen i Tyskland, Kommunismen i Sovjetunionen, Facismen i Spanien och Italien, för att inte tala om utrensningarna i Kambodja under Röda Khmererna, och det stora språnget & kulturrevolutionen i Kina, med mera. Det de här händelser har gemensamt är att de begicks i någon ideologis namn, i nazismens, i kommunismens, i fascismen. 

UOK - upplysning om kommunismen, är en organisation som sprider information om kommunismen och dess brott. Organisationen pekar pÃ¥ de gärningar som har utförts i kommunismens namn och lägger därmed skulden pÃ¥ denna ideologi. Detta kan verka logiskt, i kommunismens namn begicks dessa brott. Ta som exempel de utrensningar som begicks under Stalin i Sovjet. De människor som skickades till arbetslägren i Gulag i Sibirien möttes av budskapet “Med järnhand skall vi jaga mänskligheten mot lyckan”, eller det stora sprÃ¥nget i Kina dÃ¥ miljoner svalt ihjäl pÃ¥ grund av Maos vilja att modernisera landet.

Att de brotten har begåtts, förnekas inte, däremot är frågan om det är kommunismen som har begått brotten?

Kommunismen är en ideologi, ett sätt att förklara och se på världen. Kommunismen kan inte i sig själv begå brott. En ideologi kan inte ta till vapen och använda dessa mot en eventuell motståndare. Detta är ett rimligt argument. De som begår bott är människorna, det är de som håller i vapnen, inte ideologin. För att få en klar bild av vad ideologin egentligen innebär bör man alltså separera denna från människan, det vill säga, man bör fokusera och undersökan själva ideologin. Detta blir dock mycket abstrakt då det innebär att man ska separera ett tankemönster från de som använder sig utav detta. En ideologi kommer från människan, varför det alltså blir ytterst svårt att separera den från människan. Möjligtvis kan man, som i kommunismens fall, hänvisa till Karl Marx, Das Kapital, och hävda att det är denna som är ideologin, dess källa. Om det då står något direkt uttalat negativt, att man ska begå brott, då kan möjligtvis denna ideologi anklagas för att vara källan till de brott som har begåtts. Däremot, kan ett logiskt argument också vara att den som bär ideologin, inte anser det vara ett brott att begå vissa gärningar för att få, till exempel, ett bättre samhälle i slutändan. Därtill kan läggas att kommunismen som ideologi är något difus, då det finns ett antal olika förgreningar, maoism, stalinism, marxism-leninism. 

Vad som är ett brott grundas alltså på andra värderingar, till exempel liberala västerländska sådana. Naturligtvis har det begåtts ohyggliga brott men poängen här är att lyfta fram om det kan vara ideologin i sig som har begått brotten, eller om det är det människorna som har begått dem, möjligtvis, men inte nödvändigtvis, med ideolgin som inspirationskälla. 

Kan man använda samma logik inom andra -ismer, så som till exempel nazismen? Kan man, eller vågar man, påstå att det inte är nazismen som har begått brotten utan det är snarare ett verk av människor? Kommunismen må vara ett relativt tacksamt ämne, men som exemplet av nazismen visar finns det mer difusa sådana. Vilka brott har till exempel begåtts i kapitalismens namn? Kanske det mest tydliga skulle vara den västerländska kolonialismen som begicks för att de europeiska staterna skulle få resurser och därmed ökad makt, genom ett ökat kapital. Är då kapitalismens brott större än kommunismens? De åtskilliga miljoner som har strukit med under kapitalismens och kolonialismens historia, det hänsynslösa tillfångatagandet av slavar eller Belgiens brutala styrning i det Belgiska Kongo, för att nämna några situationer. 

Att rangordna ideologier efter hur många som har inspirerats av dessa och utfört brott därefter hjälper föga. Ett brott är ett brott, det orsakar lika mycket lidande oavsett bakomliggande orsaker. Men vem är det som begår brotten, och varför? Det finns helt enkelt inga enkla svar utan är en kombination av strömningar som finns, eller har funnits i de samhällen som har drabbats av dessa. 

E. Calero

Att diskriminera romer är inget större problem inom EU. Inte mycket har hörts frÃ¥n dess medlemsländer enligt Irka Cederberg, krönikör för GP angÃ¥ende italiens krav pÃ¥ att fingeravtrycksmärka alla romer i landet. Den italienska högern vill naturligtvis att detta förslag ska gÃ¥ igenom, troligtvis, för att de dÃ¥ ska skapa ett “bättre” och “säkrare” Italien.

Naturligtvis är detta folkrättsvidrigt. Att Italien som såpass avancerat samhälle ens funderar på något sådant är högst uppseendeväckande. Att det dessutom ligger i Europa, är medlem i EU och ska vara en framstående demokrati gör detta beslut än mer förvånande.

Bakgrunden är troligtvis att man i Italien lever i en föreställningsvärld där romerna är de som begår brott och bryter mot samhällets lagar. Som i många länder finns det tyvärr ofta en mindre grupp som får bära hundhuvudet när allt i samhället inte fungerar. Däri utgör troligtvis inte Italien något undantag. Det är däremot ett större steg när regeringen beslutar om något så drastiskt som att registrera samtliga ur denna grupp för att på så sätt utöva kontroll och i efterhand påverka den påstådda kriminaliteten som finns i denna.

Hur det stÃ¥r till bland det italienska “folket” och inom landets demokrati när ett sÃ¥dant här beslut kan gÃ¥ igenom vore intressant att utveckla inom en större rapport eller liknande. Det finns naturligtvis en stor risk med att göra sÃ¥ här. Genom att märka en viss grupp i samhället har man delat in människor i “vi” och “dom”. “Dom”, romerna i detta fallet, är inte riktigt lika bra som “vi” är. Genom att märka dom skapar man en acceptans inom samhället att detta är ok, regeringen är med pÃ¥ det. Samtidigt skapar man ett mörkt moln som hotar att omge alla romer, man svartmÃ¥lar helt enkelt en hel grupp som mindre värda.

Det är oroväckande att tänka på vad detta kan leda till i slutändan. Man har sett det så många gånger förut, inte minst i Tyskland innan andra världskriget. Det finns förstås en skillnad att jämföra judarna i Tyskland med romerna i Italien, men denna skillnad handlar endast om på vilken nivå denna process har hamnat.

Förespråkare för mänskliga rättigheter, EU, och det italienska folket borde inte tillåta att detta sker i modern tid.

E. Calero

Kina är i världens fokus - OS har startat. En stor del av världens journalister, idrottare, de högsta topparna vid IOK ner till ” vanligt” folk följer olympiaden…nja.. i viss mÃ¥n i alla fall.

Som vid alla föregående OS finns det en klar relation mellan idrott och politik. Jämförelsen mellan Peking och Berlin har dragits ett antal gånger. Oavsett vad man anser om jämförelsen är det ett oerhört prestigefyllt tillfälle för Kina. Det gäller att putsa på fasaden och sopa allt som gäller mänskliga rättigheter under mattan. Det som inte syns, finns inte verkar vara idén bland maktens korridorer. Underligt kan tyckas för en omvärld som nog får påstås vara relativt väl insatt i de problem som omger landet. Istället för att öppnas upp verkar landet ha stängts. Troligtvis hör putsningen snarare ihop med den inhemska opinionen. Det gäller att förmedla en positiv bild inför det egna folket för att på så vis skapa legitimitet åt en högst illegitim statsapparat.

Det som kanske främst diskuteras i omvärlden är framför allt Tibet och Kinas högst vidriga förhållningssätt getnemot regionen. Ett annat område som har fått viss uppmärksamhet de senaste dagarna är Xinjiang i nordväst där förtrycket kan liknas vid det i Tibet. En högst ohållbar utveckling som inte har blivit bättre med framväxten av extremistgrupper.

Den tredje “regionen” som har fallit bort frÃ¥n dagordningen den senaste tiden är Taiwan. Ett land som i praktiken är bÃ¥de demokratiskt och fullt självständigt. Att dom tävlar nu under OS under namnet Chinese Taipei mÃ¥ste av mÃ¥nga taiwaneser ses som en ganska grav förolämpning. Att det är tvÃ¥ olika statsbildningar, Kina - “People’s Republic of China” och Taiwan - “Republic of China” rÃ¥der det inga tvivel om.  Det här har varit ett faktum sedan inbörderskriget tog slut 1949.

Olympiadens officiella slogan är “One World - One Dream” en oerhört passande och opassande slogan. Passande för att statsapparatens hela propagandamaskin slutligen utmynnar i just denna fras. Den säger sÃ¥ mycket om situationen i Kina och hur man vill betraktas av omvärlden.

Opassande för att man onekligen blir något förvirrad av dess innebörd. En värld, vilken värld? En dröm, vilken dröm? Är det Taiwans dröm, eller Tibets, eller kanske de som önskar en framtid utan diktaturen - ett demokratiskt Kina. Eller är det den kommunistiska regeringens dröm? Olika aktörer får olika svar..

Två veckor kvar av KPM - Kinas Propaganda Mästerskap

Mycket nöje!

E. Calero

På senare tid har man hört mycket om det höga bensinpriset. Priset hamnar ständigt på nya rekordnivåer. En del, främst de inom transportnäringen vill att staten och EU ska införa subventioner. Andra, vill absolut inte se något sådant utan ser snarare detta som ett utmärkt tillfälle att lyfta fram alternativa bränslen och miljövänlig energi.

Att införa subventioner ter sig högst märkligt, att på artificiell väg stödja en näringsgren och samtidigt förhindra andra mer miljövänliga alternativ vore som att långsamt skjuta sig själv i foten, om man nu kan göra detta långsamt. För att transportsektorn ska klara sig långt in i framtiden behövs utveckling och nya idéer.

Något som därför är av intresse är E24, webbtidningens artikel om bensinprisets höjning. Från 50-talet fram tills idag har dom, men hänsyn till inflationen, jämfört den faktiska höjningen av bensinpriset. Resultatet, att bensipriset har öket med endast FEM kronor. Om man utgår ifrån att detta är sant, vad handlar då allt ståhej om egentligen? Var tionde år ökar alltså bensinpriset med en krona. Andra varor har ju onekligen ökat med mer än så under en period av 50 år. Troligen är situationen sådan att bränsle är såpass priskänsligt att även den minsta höjning påverkar privatpersoners och företagens ekonomiska resultat.

Trots drevmedlets priskänslighet kan man ändÃ¥ notera att det handlar om fem kronor. Kanske fÃ¥r man lite perspektiv…

E. Calero

E24, Bensinpriset steg 5 kronor på 50 år

Man undrar hur förnuftet står till och hur resonemanget går i vissa kretsar när Frankrikes president Niclas Sarkozy uppmanar Irland att hålla en folkomröstning till - dom röstade ju fel första gången.

Kan man alls rösta fel i en demokrati? Om utslaget blir ett nej, och de i maktposition vill se ett ja, är det dÃ¥ rimligt att uppmana till fler folkomröstningar tills man fÃ¥r “rätt” resultat. Man kan ocksÃ¥ lägga in en tidsfaktor här. Hur länge mÃ¥ste man vänta tills man kan hÃ¥lla denna omröstning ytterligare en gÃ¥ng. räcker det med ett Ã¥r eller mÃ¥ste man vänta i tio Ã¥r, tills en sÃ¥dan omröstning vore mer legitim.

Om opinionen inom frågan märkbart skiftar efter en viss tid genom yttre och inre faktorer kan möjligtvis en ny omröstning vara legitim. Ett bra exempel på detta är kärnkraftsomröstningen i Sverige 1980. Resultatet av omröstningen, med tre olika linjer, var att kärnkraften skulle avvecklas. Idag, med klimatskiftningar och med en brist på alternativa energikällor har också opinionen för detta ändrats. Det är idag inte lika självklart som 1980. Förutsättningar förändras, det som verkade bra då, fungerar inte så bra idag. Kanske verkar den irländska folkomröstningen om LIssabonfördraget fel om ett par år. I en värld i förändring finns det inte en absolut sanning. Men en folkomröstning är ett verktyg som kan användas i en demokrati för att se vad folket önskar. Detta är en rättighet och bör vara en rättighet i alla länder.

Att gÃ¥ ut officiellt sÃ¥ kort tid efter folkomröstningen som Sarkozy har gjort fÃ¥r snarare ses som ett hÃ¥n, som att han försöker fÃ¥ in fÃ¥ren i fÃ¥llan igen. Dom röstade “fel” och nu mÃ¥ste ni rösta “rätt”. kan detta mÃ¥hända ha att göra med en viss press som presidenten upplever dÃ¥ han och Frankrike nyligen tog över EUs ordförandepost.

E. Calero

“Monarkin har överlevt sig själv och bör därför ersättas av ett presidentvalssystem där folket själv utser sin statschef” - säger dagens ledare pÃ¥ DN.

I ett modernt samhälle, år 2008, är det inte förenligt med vår demokrati att ha ett kungahus. Detta är ett mycket enkelt begrepp, utan några konstigheter. Alla Sveriges medborgare är lika värda. Har man ett svenskt medborgarskap, oavsett hur länge man har bott i landet, har man samma rättigheter och skyldigheter. Detta gäller alla invånare. De enda undantagen är minderåriga som får vänta tills dom fyller 18 innan dom kan rösta, innan dom blir sina egna individer inför staten. Sedan har vi förstås kungahuset, denna förlegade, historiska magelit som hänger med år ut och år in.

MÃ¥hända pÃ¥ senare Ã¥r har media blivit nÃ¥got mer kritisk gentemot kungahuset, men fortfarande är frÃ¥nvaron av kritiska reportage mycket sällsynta. Kungafamiljen är som vilka svenskar som helst, dom är lÃ¥ngt ifrÃ¥n perfekta. Det som bär upp dess legitimitet, eller ännu hellre, dess ställning i samhället är att kungafamiljen genom nÃ¥gon sorts helig dygd skulle vara bättre och “renare” än vanliga människor, ofelbara. Detta är lÃ¥ngtifrÃ¥n sant, och förvisso är inte alla reportage om dom helt okritiska men dom gÃ¥r knappast heller pÃ¥ djupet. Vid en kritisk granskning av kungahuset av den tredje makten - media - kanske risken finns att huset skulle falla samman. Dom är vanliga människor, precis som du och jag, varför ska dom sitta pÃ¥ slottet. Vad är det för rättigheter dom har som inte du och jag har. Om svaret är att släkten ser ut pÃ¥ ett visst sätt, med vissa förmÃ¥ner och privilegier, är detta förenligt med ett modernt samhälle.

Förutom det demokratiska kan man ocksÃ¥ begrunda deras liv. Vill man frÃ¥n födseln ha en bestämd bana, utstakad för resten av livet. Vill man leva inom ett system där ett oändligt antal paragrafer och outtalade regler hindrar en att leva det liv man vill leva? Varken Victoria, som fyller Ã¥r, eller nÃ¥gon annan av familjen kan ha nÃ¥gon som helst aning om hur det är att leva ett vanligt liv, eller hur andra människor lever i andra delar av världen. Hur kan kronprinsessan veta hur det är att krÃ¥ngla med räkningar, stÃ¥ i kö pÃ¥ konsum, eller hur det är att ha ett vanligt arbete, när hon är just kronprinsessa, ständigt övervakad av civila livvakter, alltid med ett schema att följa. Detta är vardagen för miljoner svenskar och häri finns en stor skillnad; att leva i en familj med ständiga regler och scheman, eller att leva sitt “eget” liv därute med allt vad det innebär. För det kan väl knappast bli mer traditionstyngt än att vara en del av kungafamiljen.

Kungahuset bör avskaffas så fort som möjligt, det är varken modernt eller demokratiskt. inte heller är det en symbol för Sverige eller bra reklam utomlands.

E. Calero